Exploding with antlers

Jag är så arg nu!!!!!
Man kan inte stänga av mobilen till livet.
Att lita på någon är uppenbarligen inte samma sak nu.....
Man kan inte bara ignorera saker när det inte passar en.
Jag har väl helt tappat förståelsen för hur andra mår... men jag orkar inte.
Eller jag kan förstå att någon mår dåligt men jag förväntar mig att den är ärlig om det och inte gömmer sig.


Jag blir väl extra arg för att jag själv var likadan förut.. och jag tänker inte göra så igen. Jag ska göra allt för att inte göra så mot andra.


Jag vet liksom inte hur jag ska kunna hantera en situation som jag inte får veta något om.
Hur är det möjligt för mig?
Jag behöver bara några rader, några enkla meningar. Inte ett enstaka ord.
Och vi ska vara nära... har vi glidit ifrån varandra?


Lägger in en bild på ny fotokonst....

I'm soo angry right now!!!
You can't turn off your mobile from life.
To trust someone must be different nowadays.
You can't just ignore things when you like to.
It seems I lost all understanding for the wellbeing of others... but I can't take it.
I can understand that someone's not feeling well, but I expect honesty about it.


I don't now how to handle a situation without getting to know anything about it.
How is that possible for me?
I need some lines, some simple sentences. Not one single word.
And we are supposed to be close.. have we drifted apart?

Showing a pic up there of new photo-art I made

Up north and a scrapbooked lamp

Kom precis hem från Norrland. Var där med J&J. 
Mycket mysigt.
Skriver mer om det vid ett senare tillfälle.
Nu när vi har en kamera igen (den andra försvann under mystiska omständigheter) så kan ja blogga om lite scrappat.


Jag  blev knäpp en dag och fick för mig att scrappa en lampa.
Här är resultatet:

Just came back from the north. Was there with J&J.
Had a great time, more about that later.
Now when we have a camera again ( the other one is lost) I can blog about my scrapbooking.


I went nuts one day and decided to make a lamp.
You can se the result above!

The day efter...

Jag missade mina mediciner igår. STORT misstag I tell you.

Jag kan börja med att berätta att jag har fått ny medicinering för att stabilisera mina hypomana svängar. Och den fungerar sjukt bra. Så bra att jag är rädd.

Helt plötsligt så känns inte saker lika oövervinnerliga. Jag har mer ork, kan sova, är inte lika irriterad. Är inte lika paranoid. Har lättare att planera. Är GLAD!!!!

Det gör mig rädd att rasa, som vanligt när det är bra. Men jag kan ändå känna att det nog är lugnt, att jag åtminstonde inte kommer rasa rejält. Alltså, svängar har ju alla, och jag tänker att en liten nersväng kommer komma. För det kommer alltid komma.

Men igår var ja på en kickoff med RSMH styrelsen, och då det var tidigt på morgonen så glömde jag medicinen.

Det resulterade i följande: Senare på dagen började jag känna skillnad...

Mitt huvud hängde inte med... tankarna bara rusade runt... jag fick lite ångesttryck över bröstkorgen.. blev förvirrad och förstod inte vad folk sa. Kände att tårarna inte var långt borta. Ville komma hem och inte vara bland en massa folk. Kunde inte bestämma mig om någonting.

Min trygga punkt var Sea, hon var lugn och förankrad och logisk. TACK sea!

När ja kom hem däckade jag. Helt förstörd.

Och idag känner jag mig sjukt trött, rentutav bakis och inser hur jobbigt det är att må som jag brukar må. 

Och hur tacksam jag är för att ens fått må så bra i nån vecka som jag har gjort på den nya medicinen.

Jag hoppas att den fortsätter fungera, men även om den inte skulle det så är jag tacksam.

Jag önskar att jag inte behövde ta medicin, men jag inser att jag antagligen kommer behöva göra det hela livet pågrund av min bipolaritet. Och om jag måste välja mellan att vara medicinfri och ständigt uppochner(på) och allt som kommer därtill eller att gå på medicin och kunna vara lugn och finnas där för familj och vänner så väljer jag det senare!

I missed my medication yesterday. BIG mistake I tell you. 

I can start by telling you that I have been given a new medication to stabilize my hypomanic turns. 

And it works awesome. So good that I'm afraid. 

All of a sudden it does not feel like things are just as invincible. I have more energy, I can sleep, I'm not as irritated. I'm not as paranoid. Its easier to plan. I am HAPPY!!

It makes me afraid to fall, as usual when it is good. But I can still feel that it might be ok, at least not that I will fall soo deep. 

Everyone has up and downs, so do I.
 

But yesterday I went on a kickoff with RSMH , and it was early in the morning so I forgot the medicine. 

This resulted in the following: 

Later in the day I started to feel different... 

My head was not with me ... thoughts just raced around ... I got a bit anxiety pressure over the chest .. became confused and did not understand what people said. Felt that the tears were not far away. Wanted to come home and not be among a bunch of people. Could not decide on anything.

My secure point was Sea, she was calm and grounded and logical. THANKS sea! 

When I came home I was just completely destroyed and fell asleep faster then ever.


And today I feel sickly tired, almost hangover and realize how hard it is to feel like I usually feel. 

And how grateful I am to have felt so good in the few weeks that I've done on the new medicine.

I hope it continues to work, but even if it would'nt I'm grateful. 

I wish I did not have to take medication, but I realize I probably will have to do so throughout the rest of my life due to my bipolarity. 

And if I must choose between being medicationfree and constantly upside down (on)  or to go on medication and to remain calm and be there for family and friends, I choose the latter!

Pizzeria psychosis

Hahaha... Sea gjorde mig uppmärksam på en så rolig sak, så jag var tvungen att blogga om det! Se nedan:

haha! My friend Sea made me aware of a funny thing.. Se below:

The name of the restaurant sounds like Restarant neurosis in swedish

Disturbing campbells

Tänkte att jag lägger in ett av mina kort i min "konstiga" stil.

Det var länge sen jag visade ett av dom korten!

Lite makabert kanske, men kul enligt mig!

Vad tycker ni?

Jag skrev ut en gammal campbellsreklam och förstärkte färgerna med akrylfärg och målade om den lite. Tycker att den lilla burkpojken är så söt. Älskar vintage reklam!

Thought I'd show you one of my cards in my slightly macabre style.

I havent showed them for a while.

I printed out a old campbells ad from internet and enhanced the colors with acrylic paint and changed it a bit.

I love oldstyle ads!

Tell me what you think!?

Cheap coffee here I come!!

Kaffe för 1,50... kan ni förstå? En krona och femtio öre. SJUKT.

Det måste vara äckligt kaffe, det bara måste vara det. 

Och så kan man få en fralla till för 4,50 ( måste vara en torr jävel). Annars får man inte så låga priser.

Vad tjatar du om undrar ni kanske nu, jo jag ska på en sen länge planerad tripp till Tingsryd med min Z.

Där finns något vi kanske kan likna vid Gekås fast med specialisering på häst-attiraljer. Börjes Tingsryd

Nu är det faktiskt så att vi inte enbart ska dricka kaffe och äta torra frallor utan det finns en del större orter i närheten som man kan besöka. Det kommer bli lite spontantripper mitt i det planerade så att säga.

Varken ja eller Z har varit säkra på om vi skulle orka, men nu blir det av och det känns bra!

Jag har inget mer att förtälja förutom att underbara E fyllde år. Så jag bröt isoleringen och begav mig för att fira henne. Har saknat henne så mycket. Nedan kan ni se kortet som jag pyntat ihop. En mysig liten afton blev det ändå! Puss och grattis igen gumman!

Måste bara tillägga att det roligaste är att hon är så långt ifrån att se gammal ut som man kan komma och fortfarande vara myndig. Hon ser inte ut att vara en dag över 18!

Coffee for 1 swedish krona and 50 öre! one krona and fifty öre. (about 0,20 USD) CRAZY

That coffee has to taste like sewer-water, it just has to.

And you can also get a french roll for 4,50 (0,62 USD) it has to be dry as hell. The price can't be that low otherwise.

You might be wondering what I'm rambling about now, I'm going on a trip with my Z to Tingsryd.

And they have a sort of five-and-ten there called Börjes Tingsryd.

But coffee and dry frenchrolls is not the only reason we are going there. We are going to be sightseeing a bit.

Nothing more to tell besides that we celebrated my beloved E's birthday the other day. I hade to brake my isolation phase and go see her! Above is the card I made for her!

Night-pondering about dimples and life

När jag var liten så hade jag mycket drömmar och mål.

Jag tänkte mest hela tiden på saker. Jag ville bland annat hemskt gärna ha smilgropar. 

Så hemskt gärna att jag ofta tryckte in saker i kinderna en lång stund för att skapa dessa små under.

Jag ville ha illrött korkskruv-lockigt hår, gröna "kines-ögon" och heta Viola.

Jag skulle lära mig 100 språk innan jag blev stor.

Jag skulle bli busschaufför, lokförare, bilmekaniker, konstnär, prinsessa och sångerska.

I min värld så kunde allt detta kombineras utan problem.

Nu så vill jag inte riktigt samma saker.

Förvisso älskar jag skrattgropar, och har hört och sett att man faktiskt kan operera sig till dom men nu ser jag på saker lite annorlunda (som tur är).

Jag önskar ibland att jag lärt mig mycket fler språk, och lärt mig dem bättre än jag nu gjort.

Alla de mans-dominerande yrkena var viktiga då pappa arbetade med just dessa. Det enda jag önskar angående det nu är att jag skulle ha min pappa kvar. Att han inte hade tagit livet av sig.

Det skulle iofs vara praktiskt att vara bilmekaniker, mycket billigare plus att jag skulle vilja köpa min egen amerikanare och rusta upp den efter egen smak. Vilket är omöjligt i dagsläget.

Men det jag mest av allt vill är att veta vad jag vill.

Jag vet väldigt få saker, men dock viktiga.

Jag vill göra saker för min egen skull, jag vill orka, jag vill att dagarna inte ska kännas som en kamp.

Jag vill vara stark nog att göra som jag verkligen känner.

Jag vill inte ha prestationsångest.

Jag vill inte ha ont, och inte vara rädd.

Jag vill vara vän med maten och sömnen.

Jag vill nog hitta något jag brinner över.

Ibland känns det som att jag har för mycket saker att brinna för så jag kan inte välja.

Jag har makeup intresset, jag har konsten och alla delar inom den, sången, språkintresset, vetgirigheten, mitt sug på att se världen...

Det är svårt att vara ärlig. Det gör ont. I mig och andra, och när det gör ont i andra pågrund av mig så gör det ont ännu en gång. 

Jag försöker just nu att lära mig att lyssna på den där omtalade magkänslan... Men mitt i allt så blir jag rädd för att det inte är jag som känner som jag gör. Att det inte är riktiga val jag gör....

Jag har fått höra av många att det är mitt "dåliga mående", min sjukdom som influerar mina val.

Jag vänder in och ut på mig själv för att veta vad som är sant.

Jag tänker bestämma mig för att jag vet vad jag vill.

Som en säkerhetsåtgärd så tänker jag alltid på saker ett bra tag innan jag bestämmer mig, för att verkligen se att jag inte kommer ångra mig.

Nu ska jag försöka sova, är inte så bra på det för tillfället. Är inte så bra på att ha kontakt med omvärlden heller för den delen. Nåväl, det går snart åt andra hållet igen. Det har jag bestämt!

When I was little, I had lot's of dreams and goals in life.

I thought about a lot of things, all the time.

One of my dreams was to have dimples. I really really wanted them. So deep was my desire for dimples that I often pushed things into my cheeks for a long while to create the little wonders.

I also wanted firery red hair, green "chinese-looking" eyes and be named Viola.

I was determined to learn 100 languages before I was grown up.

I was going to work as a bus-driver, a train engineman, an auto mechanic, a art painter, a princess and a singer. In my world there were no problems combining all of the above.

Now it's a bit different. Well I do love dimples, and you can get them by operation nowadays but no.

I wish I learned more languages, or at least learn the ones I know better.

All the male-intensive occupations was important because my father did them. Now I just wish I had my father here with me, alive. I wish he had'nt killed himself.

I would not mind being an auto mechanic, it would help a great deal in my dream of becoming a owner of an old american car.

But want I want the most, is to know what I want.

I don't know much, but the things I do know is important.

I want to do things for me, I want to have strenght, I want the days to not feel like a struggle. 

I want to be strong enough to do as I feel inside.

I don't want to have performance anxiety.

I don't want to hurt, and I don't want to be scared.

I want to be friends with food and sleep.

I wanna find something a feel burningly about.

It's hard to be honest. It hurts, in me and in others. And when I hurt others by being honest it hurts twice as much. I try to follow my gut feeling.

I try to get over that people blame things on my state of mind.

I have to decide that I know what I want! Now time to sleep, not really one of my fortes.

Goodnight

Fölseda, Boefday

Så har man fyllt 27.

Tack alla underbaringar för alla gratulationer.

Nu sitter jag hemma, glad och mätt.

I've turned 27 today.

Thank you all for sending your love.

Now I'm at home, happy and full.

Min älsk och jag firade genom att äta:

My love and me celebrated by eating: 

Och titta på:

And watch: 

Sjukt gott, medium rare... jag dör. Jag älskar kött! Jag vet att det är hemskt och fel och jag vill inga djur illa... men jag ÄLSKAR kött. Jag rekommenderar restuarangen varmt! Deras kött och BBQ sås is to die for.

Alice i underlandet har alltid fascinerat mig och i Tim Burtons regi så blir det givetvis mer magiskt än det redan är. Såg den i 3D. Mycket spännande och vackert och fascinerande!

Och OH min Johnny. Älskar min Johnny. Gillade makeupen för filmen också, bra gjort. Snyggt men inte för överarbetat.

Så nu sitter jag här, en mycket nöjd och glad tös.

Tacksam är dagens ord, tacksam och mätt. Mätt på upplevelse, vänner, familj, "vackerhet" hah, kött och älsk. 

Förresten la ni märke till att det är killen från Little Britain som är ansiktet på Tweedlede och Tweedledum?

By the way did you notice that it's the guy from Little Britain that is the faces of tweedlede and Tweedledum?

Fortfarande stolt över min kaffekopp bild. Nu ska jag krama och pussa min älskling.

Soo good, medium rare...I'm dying soo good. I love meat! I know, it's terrible and wrong and I do not want to harm animals... but I LOVE meat. I warmly recommend this restaurant. Their beef and BBQ sauce is to die for.

Alice in wonderland has always fascinated me and in Tim Burtons hands it's even more enchanting.

We watched it in 3D. Very exciting and mindboggling!

And then my Johnny. I love my Johnny. I also liked the makeup in the movie, well done. It looked good without beeing overelaborate.

So now here I am, a very pleased and happy gal.

Thankful is the word of the day, thankfull and full.

Full of experiences, friends, family, "beautifullness" heh, meat and love.

Still proud of my coffee cup photo. Now it's time to hug and kiss my beloved.

Put on a happy face

Måste skriva av mig lite...

Är så trött på tillgjordhet just nu.

Jag vet att jag pratat om det innan, men nu är det en lite annorlunda sida av det.

Människor som aldrig slappnar av och är sig själva utan bara spelar en roll hela tiden, det är så tröttsamt.

Det är extra tröttsamt när man behöver umgås med dom.

Jag blir alltid nervös och säger konstiga saker i såna människors närvaro.

Jag kan känna deras ångest, deras vilja att vara något de inte är.

Och det gör mig nervös.

Man vill bara ruska om, och säga att det är ok. Att de kan sluta spela nu, det är ingen som bryr sig om de är perfekta eller finast eller vad det nu kan vara.

Bild från när jag sminkade mig på halloween Pic of me putting my makeup on at halloween

Hela jorden kretsar runt dessa människor, jag tror att jag varit sådan själv ibland.

Och det gör lite ont att tänka på. Jag är medveten om att jag åtminstonde varit riktigt duktig på att sätta upp fasader, men jag orkar inte längre.

Människor som måste ha fasader uppe hela tiden, överpresterar oftast.

De är finast, bäst, klarar mest av alla, gör saker hela tiden och är allmänt övermänskliga.

De vill tro och tror att alla ser upp till dom.

Människor med dåligt självförtroende och som äger den stora avundsjukan blir oftast arga och hatar dessa "fasadbyggare", jag blir bara trött och nervös. Och inser ännu mer att fasadbyggarna har ännu sämre självförtroende än alla andra. Eller full av olust är nog bättre uttryck för min känsla än nervositet. Saker blir bara så fel liksom.

Jag tror att de är rädda för att ingen ska tycka om dom om de visar sig som de är, visar den nakna sanningen.

Men alla kan inte gilla en, några kommer gilla en oavsett!

Och det är dom man ska vara med.

I'm so tired of fake people.

People that never seems to relax and always show their best side.

You know those who always looks their best, always brag, and who make the fake facial expression as if they were in a photo studio.

I always get nervous when I'm around people like that.

I've been like that myself I think. But I just gave it up, it's not really worth it.

And people see trough it anyway.

To always over achieve and think that the world revolves around you, it's just so tiring.

Just drop it! I promise it'll feel better.

Living on the colorful side of life

Titeln är väl lite motsatsen till hur det känns just nu.

Men jag försökte mig på att "motsatsa mig lite" när jag gjorde Layouter och kort för ett tag sen.

Bara inte orkat sätta in dom i bloggen.

Just ja, innan bilderna.. några har undrat över mina svartare inlägg.

Jag har troligen diagnosen bipolär2. 

Försöker inse att det inte är något att skämmas över, och acceptera det.

Efter flera år där ingen vetat hur de ska hjälpa mig så får jag nu bättre hjälp och har precis påbörjat medicinering.

Jag är i upptrappning så vet ännu inte helt hur jag kommer må på de nya medicinerna.

Svårt, förvirrande och nytt. Men det förklarar mycket..väldigt mycket.

Nåväl nu kommer en bunt alster med massa färg som jag inte alls tycker särskilt mycket om, blev inte nöjd. Förutom med BAD LO'n. Den gillar efter att jag gjorde om den lite.

Men layouternas bilder älskar jag.

The title is the opposite of how I'm feeling inside right now.

But I tried to contradict myself in my scrapbooking a while ago.

Before the pics, some people have been wondering about my darker postings.

I am currently under treatment for a possible diagnosis of Bipolar2.

Realizing it's not shameful and trying to accept it.

After several years of people not knowing what to do with me I now have gotten good help and started a medication made just for me.

I've just begun this new medicine so I don't really know how I will react on it.

It's hard, confusing and new. Yet it explains so much... really much.

Well then, here are some creations of mine with a lot of color. And I don't really like them, not happy with them at all.Besides the one wit BAD, which means Bath in swedish I like it after modifications. But I love all the photos.

Det här är en bild av mig och en av mina systrar, när vi var till fjälls när vi var små. Hon håller i en sten som är alldeles klotrunt slipad av forsens vatten. Dessa stenar skapade som runda gryt vid sidan av forsen, som små bassänger där vi brukade bada. Jag håller i ett hjortron. Tänker på vår kärlek till naturen och vårt samiska ursprung. Och hur fånigt fina vi är i matchande jogging overaller, och mina fina rosa gummistövlar. 

Jag har skrivit om saker som jag älskar hos henne. Hennes händer behöver kanske förklaring, hon tar så fint i saker.. svårt att förklara. Syster ifråga är Rimna förresten.

Pappret är skrynkligt och skadat för jag råkade lägga den i soffan och sen så var det hundar som hann hoppa på den innan jag hann ta bort den *suck*

A pic of me and my sister Rimna sitting in the north of sweden . On the journaling-tag I've written things I love about her.  

 The paper is wrinkled up because of a "couch-and-dog" related accident.

 En ordlös LO som jag tänkte lämna in till en tävling men kom aldrig för mig. Det är en gammal bild på mig som bebis och vår familjs hund Lady. En collie som var lika klok som snäll och tog hand om mig och vaktade mig i alla lägen. Hon medverkade i att jag lärde mig gå, jag fick hålla i svansen och stappla efter och hon gick sakta för att jag inte skulle ramla.

A wordless layout with an old picture of me as a baby with our family-dog Lady. A collie that was intelligent and soo so kind. She took care of me and in some ways contributed to me learning how to walk. She let me hold her tail and walked slowly so I would not fall. Always protecting me.

En bild på mig badandes hemma hos mormor och morfar i moskosel. Jag har alltid varit ett vattendjur. Älskar att simma och bada. Tycker bilden är rolig för jag gillade inte att duscha lika mycket som att bada, och uppenbarligen så fanns det inget annat än en pytteliten balja.

Eller så tyckte jag att jag var rolig, jag har alltid varit en teater-apa. Älskar draperiet också, så fina blommor och färger. Det och den bajsbruna bakgrunden satte ton på layouten.

Har målat med akrylfärg bakom de stora bokstäverna.

Rev ut en bit ur en ordlista där ordet akva och ordet akvatisk med förklaring fanns med. 

Samma anledning till skrynkel på denna som den första.

A pic of me as a child bathing at my grandparents place. 

BAD means BATH.

I've always loved water, but not to take a shower. So I guess I decided to bath what so ever, and this was the only solution I could come up with with them not having a bathtub.The paper with words is from a dictionary with the swedish words for aqua and aquatic and it's meaning. Love the color of the shower-curtain with the lovely flowers. The shower-curtain was the inspiration of the color-scheme.

Painted some acrylic color behind the big lettering. 

The same dog mishap created the tattered wrinkled up look on this one.

                                          

Ville göra ett galet kort i galna färger. Detta blev resultatet. De små dödskallarna är puffiga klistermärken a`la 80-tal som glittrar och även kortet i sig glittrar. Målat lite med röd tuschpenna i burarna för att få extra sting i bilden och för att det ska se sådär skönt slarvigt och barnsligt ut.

Wanted to make a crazy card with wild colors and this is the result.