En kopp av mig smakar bittra tårar och aska

Helt värdelös, helt värdelöst.
Jag kan ingenting... allt blir bara fel hur eller vad jag än gör.
Jag bara orkar inte.

Jo jag lever imorgon med, och i övermorgon och i en himla massa dagar till om inget oförutsett händer.

Så ring inte polisen och oroa er inte.
Jag tänker alldeles för mycket på er hela tiden för att bry mig så mycket om mig själv...

Men just nu, i denna sekund så orkar jag inte mer.

Hur har jag lyckats med att bli så misslyckad?
Jag är född som olyckan och kommer så förbli.

Stackars olyckan..
Å så jag tycker synd om mig själv..
Men det får man inte.. för det är fult.

Dåså, då fortsätter jag på självhatets raka väg.

Ursäkta mig, förlåt, vad vill du?
Jag gör som du vill, går dit du ska, gör det du tycker!
Det är klart att jag hjälper!
Bättre altruist än terrorist!

Jag ber om ursäkt, av hela mitt hjärta.
Till alla som råkat passera längs mitt livs väg.

Jag kan inte rå för det, eller jo det är bara en ursäkt!
Jag är sjuk, ända in i själen.
Och har antagligen en defekt hjärna, men för det behöver jag inte bete mig som skit!?
Men diagnosen ljuger aldrig. Den är och förblir!

Ingen kan trycka ner mig. Det får ni inte! Jag tar ingen skit.

Bläddra efter dramatisk med storhetsvansinne i nationalencyklopedin och där finns en bild av mig!!!

Jag tror att jag vet bäst! Jämt! Och så är det, och ingen kan säga något annat.
Och om ni inte tror på det så tänker jag hota er , rejält!!!
Sån är jag, en utpressare med fiffiga ultimatum.

Jag är bäst också, ingen gör saker lika bra som jag! Och jag vet allt!

Jag bryr mig bara om mig själv, för ni andra är oviktiga!
Och jag kommer aldrig finnas där för er.
Men jag sliter mitt hår för mina kval och min ågren.

Om ni vill så kan jag prata omkull er! Jag kan hitta på någon alldeles fantastisk som ni kan få tycka om, för att sedan se igenom fasaden och flämta av ren illfarelse.
LURADE!!!

Jag bara förstör och smiter, flyr och river.
Saltar i såren och missförstår.
Säger fel saker, säger saker fel, säger saker så att det blir fel... fel sätt.. FEL!

Nu kanske det låter som att jag tycker synd om mig själv igen, men det gör jag inte...

Jag har bara insett sanningen!
Och jag tänker ha dåligt samvete tills dödagar...
Så det så!

Och något sådant här skulle minsann aldrig en frisk individ skriva!
Det bevisar ju sig själv ser ni väl!


Dikt av Ernst Wreeson

I can not translate this. A sort of poem about feeling down.