torsdag 29 juli 2010

El surprise

Ännu ett fotoprojekt.
Min älskade T har varit med om en rätt spännande och helt oväntad sak!! Läs om den HÄR
Läs för övrigt resten av bloggen med, riktigt bra. Nu är jag kanske partisk men även andra säkra källor instämmer!

Så med det i tanken så gjorde jag och Z ett fotoprojekt för ett tag sen.
Vi använde oss av T:s wrestling dockor (förlåt T,  wrestling-action-figurer), fejkblod, vaxduk, en kapsylöppnar-motorsåg och nu i efterhand redigerat i dator.

Här är resultatet: 



Another photo-project.
My beloved T has experienced a rather surprising and exciting thing. Read about it HERE
Read the rest of the blog too. It's really good.

So with that story in mind me and Z created a photoproject a while ago.
We used T:s wrestling dolls (sorry T, wrestling-action-figures), fake blood, a wax cloth and afterwords editing in the computor.

You can see the result above.

Pop the bubble let me out

Hmm.. stängt in mig igen.
Men det går uppåt. Det har hänt så mycket så jag behövde väl pausa.
Vet inte riktigt. Men jag känner i hela mig att nu går det uppåt igen.
Sen har det varit ångestsaker och sånt jag verkligen verkligen har varit orolig för, men det börjar lösa sig.

Nu känner jag att det kommer bli sådär igen att jag inte hinner med alla.
Har försummat så många återigen. Jaja, det är bara att bita i det sura äpplet och slå sig själv blodig.
Huvudsaken är att det var en kortare period, och jag är glad över livet och ser fram emot saker.

Lägger in ännu ett gammalt kort. Detta är med tanke på min fobi gällande kroppskontakt. 
Jag har verkligen jättesvårt för kroppskontakt, inte med människor som jag lärt känna och står mig nära men med alla andra. Jag drar mig alltid för att kramas och så. 
Jag kan må rent fysiskt illa av det ibland, och det är speciellt när jag inte tycker om någon. Jag ryser bara jag tänker på det.

Sen tänker jag också att kortet kan anspela lite på att man faktiskt inte behöver vara bästa vän med alla.
Jag har tex fullt upp med de nära vänner jag har. Jag hinner knappt träffa dom.
Jag tänker att varför kan man inte nöja sig med att vara goda bekanta? Utan krav. Lite som att ha en KK utan sex. BK kanske, en ärans bekantkompis som man kan träffa då och då utan att ha dåligt samvete eller vara orolig för att vänskapen ska försvinna för att man inte lägger all sin ork och kärlek på den..
Tål att tänkas på... 



I've been in a bubble again.
But it's soon over. It has happened so much, I guess I needed a brake.
I don't really know but I really feel that it is turning for the better now.
 But I'm glad it was a shorter period this time, and I enjoy life and look forward to things.

I've added a pic of another card. It's relating my physical-contact fobia.
I really have a hard time with being touched by other people. Not people that I know that are close to me but everyone else. Sometimes I can really feel physically ill of hugs and touches, and that is especially if it's a touch from someone I don't like. It gives me chills just thinking about it.

The card could also reflect the spect of not having to be best friends with everyone.
I don't have the time to take care of my close ones as it is.
I mean, why can't you settle for being just acquainted with people. Without any strings attached.
Social interaction now and then without giving your all on it.
Just a thought...

torsdag 15 juli 2010

Bambi goes Nicotine

Om man inte orkar eller klarar av att ta sig ut...
Om man inte har färg hemma att måla med...
Om man inte har sina scrapsaker hemma...

Så kan man ta en systemkamera, fota konstiga saker och sen redigera bilderna.
Ibland skriker det inombords att jag måste vara kreativ fast jag knappt orkar finnas, och då är det ju bäst att lyssna eller hur!?

Jag är inte duktig på sånt här... så var snälla.



  Original bilden (the original pic)

If you can't manage/have the strenght to go outside...
If you don't have any paint to paint with at the moment...
If you don't have your scrap-stuff at home..

Well then you can take your camera, shoot strange things and edit them om the computer.
Sometimes it just screams inside of me to get creative though I hardly have the strenght to exist, and then it's best to listen. Aint it!?

I'm not good at this stuff, so please be kind.

tisdag 13 juli 2010

Night-pondering about dimples and life


När jag var liten så hade jag mycket drömmar och mål.
Jag tänkte mest hela tiden på saker. Jag ville bland annat hemskt gärna ha smilgropar. 
Så hemskt gärna att jag ofta tryckte in saker i kinderna en lång stund för att skapa dessa små under.
Jag ville ha illrött korkskruv-lockigt hår, gröna "kines-ögon" och heta Viola.
Jag skulle lära mig 100 språk innan jag blev stor.
Jag skulle bli busschaufför, lokförare, bilmekaniker, konstnär, prinsessa och sångerska.
I min värld så kunde allt detta kombineras utan problem.

Nu så vill jag inte riktigt samma saker.
Förvisso älskar jag skrattgropar, och har hört och sett att man faktiskt kan operera sig till dom men nu ser jag på saker lite annorlunda (som tur är).
Jag önskar ibland att jag lärt mig mycket fler språk, och lärt mig dem bättre än jag nu gjort.
Alla de mans-dominerande yrkena var viktiga då pappa arbetade med just dessa. Det enda jag önskar angående det nu är att jag skulle ha min pappa kvar. Att han inte hade tagit livet av sig.
Det skulle iofs vara praktiskt att vara bilmekaniker, mycket billigare plus att jag skulle vilja köpa min egen amerikanare och rusta upp den efter egen smak. Vilket är omöjligt i dagsläget.

Men det jag mest av allt vill är att veta vad jag vill.
Jag vet väldigt få saker, men dock viktiga.
Jag vill göra saker för min egen skull, jag vill orka, jag vill att dagarna inte ska kännas som en kamp.
Jag vill vara stark nog att göra som jag verkligen känner.
Jag vill inte ha prestationsångest.
Jag vill inte ha ont, och inte vara rädd.
Jag vill vara vän med maten och sömnen.
Jag vill nog hitta något jag brinner över.

Ibland känns det som att jag har för mycket saker att brinna för så jag kan inte välja.
Jag har makeup intresset, jag har konsten och alla delar inom den, sången, språkintresset, vetgirigheten, mitt sug på att se världen...

Det är svårt att vara ärlig. Det gör ont. I mig och andra, och när det gör ont i andra pågrund av mig så gör det ont ännu en gång. 
Jag försöker just nu att lära mig att lyssna på den där omtalade magkänslan... Men mitt i allt så blir jag rädd för att det inte är jag som känner som jag gör. Att det inte är riktiga val jag gör....
Jag har fått höra av många att det är mitt "dåliga mående", min sjukdom som influerar mina val.
Jag vänder in och ut på mig själv för att veta vad som är sant.

Jag tänker bestämma mig för att jag vet vad jag vill.
Som en säkerhetsåtgärd så tänker jag alltid på saker ett bra tag innan jag bestämmer mig, för att verkligen se att jag inte kommer ångra mig.

Nu ska jag försöka sova, är inte så bra på det för tillfället. Är inte så bra på att ha kontakt med omvärlden heller för den delen. Nåväl, det går snart åt andra hållet igen. Det har jag bestämt!

When I was little, I had lot's of dreams and goals in life.
I thought about a lot of things, all the time.
One of my dreams was to have dimples. I really really wanted them. So deep was my desire for dimples that I often pushed things into my cheeks for a long while to create the little wonders.
I also wanted firery red hair, green "chinese-looking" eyes and be named Viola.
I was determined to learn 100 languages before I was grown up.
I was going to work as a bus-driver, a train engineman, an auto mechanic, a art painter, a princess and a singer. In my world there were no problems combining all of the above.

Now it's a bit different. Well I do love dimples, and you can get them by operation nowadays but no.
I wish I learned more languages, or at least learn the ones I know better.
All the male-intensive occupations was important because my father did them. Now I just wish I had my father here with me, alive. I wish he had'nt killed himself.
I would not mind being an auto mechanic, it would help a great deal in my dream of becoming a owner of an old american car.

But want I want the most, is to know what I want.
I don't know much, but the things I do know is important.
I want to do things for me, I want to have strenght, I want the days to not feel like a struggle. 
I want to be strong enough to do as I feel inside.
I don't want to have performance anxiety.
I don't want to hurt, and I don't want to be scared.
I want to be friends with food and sleep.
I wanna find something a feel burningly about.

It's hard to be honest. It hurts, in me and in others. And when I hurt others by being honest it hurts twice as much. I try to follow my gut feeling.
I try to get over that people blame things on my state of mind.

I have to decide that I know what I want! Now time to sleep, not really one of my fortes.
Goodnight

torsdag 8 juli 2010

You won't win

Tänker på dig och din familj idag Emma!!!

Värmen har dövat mig, fått mig sned och vind.... smält kan man säga.
När jag vaknade idag och insåg att det regnade så skyndade jag mig ut med Jänta.
Jag ville känna svalt regn över hela mig, men när jag väl kom ut så var det som ett små-agressivt duggregn.
Bättre lycka nästa gång.

Jag behövde det här regnet.
Det känns som att värmen har gjort att orosmoln klibbat fast vid min kropp som bitter sirap.
Regnet sköljde bort en del och fick mig att röra mig lite lättare.

Saknar min E, känns som att jag sviker henne. 
Z kommer bara närmare och närmare och jag älskar henne så. Hon är fantastisk.
Är så tacksam att jag har min Z... utan T, E och Z så skulle livet inte alls vara så bra som det kan vara nu!
Dom bär mig när jag faller, och jag försöker göra detsamma.

Jag försöker lyssna på mig själv. Måste säga nej, jag tjatar om det hela tiden men det är ju för att jag inte är bra på det. Måste inse att jag inte kan göra saker för andra om det innebär att jag kommer må dåligt.

Har även dragit på mig en förkylning. Jobbigt fast skönt på samma gång. Då känns det ändå som att man har en fullgod anledning att vara hemma som sjukskriven. Jag orkar oftast inte göra särskilt mycket, men när jag gör något så får jag dåligt samvete för jag borde inte orka göra nåt alls.  Jag tänker för mycket...

Jag försöker hitta lite kreativitet, men det är svårt. Har inte scrappat på länge men ska lägga in ett kort som jag som vanligt gjorde för ett bra tag sen.
Detta kort fick min kära vän Henrik på sin 30:års dag! Så roligt att träffa honom och hans Ida!



The heat has made me crooked, melted you might say.
When I woke up today and realized that it was raining I hurried out with Jänta.
I wanted to feel the cool rain all over. But I missed it and got a light shower.
Better luck next time.

I needed this rain.
It feels like the heat has made a cloud of worries stick to my body like bitter syrup.
The rain rinsed some of it away and made it easier to move.

I miss my E, I feel like I'm letting her down.
I'm grateful that I have T, E and Z.
They carry me when I fall, and I try to be there for them too.

I struggle to be creative, but I'll show you a card a made a while ago as usual!