fredag 22 januari 2010

Mycket mens nu...



Jänta löper.. och jag likaså...
Trött på hennes eviga slickande..
Och så är hon tråkig.. vill inte busa alls.. bara sova och slicka.
Sova mjukt dessutom, hon sover alltid på golvet annars.
Nu är det bara säng och soffa som gäller.. nej inte bara.. nu tog ja i sådär igen.

Nya piller, ny diagnos, nya tider.
Det känns som att det fungerar bättre..
Jag hade min bästa pms nånsin. Den var så bra att varken jag eller t märkte den.
Det kallar jag framsteg.

Men nu går det ändå lite neråt.
Men lite är ingen fara, eller hur?
Det går bra.
Torgskräcken håller i sig, likaså telefonskräcken.
Men jag försöker utmana mig.

Idag är jag trött på mig själv.
Behöver handla nödvändigheter, inne i stan.
Med min E...
Det är ju roligt, det är ju bra.
Men ändå så går jag in i någon slags panik.

Har inte gått och lagt mig än.
Oron pockar i maggropen och jag känner för att gråta.

Men det går bra! Jag löser det.
Jag ska klara av att göra iordning mig om ett gäng timmar.
Jag ska klara att åka buss/spårvagn och banne mig jag ska klara av att strosa i affärer.

Jag får väl se det som ett steg i rehabiliteringen, man måste utmana sig själv.

Men varför är mitt mående så pinsamt och tabu?
Varför spelar jag tipptopp superglad och utåtriktad när jag bara vill gömma mig i ett hörn och försvinna.

Nåväl, jag kan, jag vill och jag ska.
Jag är fortsatt positiv och dricker mitt kaffe, har (förutom detta smärre bakslag) fått en bra dygnsrytm och äter regelbundet.
Därav börjar kilon smälta bort.

Det är bra, jag ska försöka ignorera de elaka tankarna om mig själv.
Det blir bra.

Puss

Jänta our borrowed dog is in heat right now, and so am I.
She is so booring. She's just sleeping and licking herself. That's all she does!
And au contrair to how she usually sleeps she now want's to sleep soft and warm. Only the bed and sofa is good enough.

I'm, battling against my demons. Pushing myself to do things.
New medicine and new times.
All make it! I will!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Sa klart att det blir bra! Du är stark och jag haller bade tummar och tar att du kommer ur detta starkare än innan! KRAM och "bleib stark" som man säger pa tyska. Karin

Unknown sa...

Älskar dig!
Nicke undrar vad det är för tabletter som fixar pms, han vill visst prova dem på mig eller nåt
Kramar

Nyfiken på dina Los.

Vivvo sa...

Karin: Ja det gick bra till slut!
Tack, jag är väl stark men det känns inte alltid så!
Men nu ser jag framåt! Kram

Nilla: Älskar dig me ju!
Hahaha, mja tror inte att det är nån universell pms medicin men om du ser till att bli lite bipolärig eller epileptisk så ska du se att du kan få tag i några kartor!
Skönt är det iallafall.

Jag tror familjen Nilssons pms är en förbannelse som går vidare i generation efter generation.. hemskt ju!

mmm nu kan du se dom =)

kram

Carola sa...

Hejsan!
Snubbla in hit via allt om scrap. Fina alster du skapat.
Ville bara säga att jag förstår vad du går igenom psykiskt.
Har varit i samma situation typ. Panikångest, torgskräck och har haft diagnosen Bipolär 2 etc etc.
Men det går att ta sig igenom det. Jag är väl inte helt "frisk" ännu men kommit jätte långt. Och ja jag ville bara säga att jag tror du kommer klara av det. Du får pm'a på aos om du vill. =)
Kram Carola

Vivvo sa...

Oj... tack Carola...
exakt samma diagnos..
Jag kommer nog skriva... om jag vågar..

Vore ju otroligt att höra av någon annan som klarat sig igenom det..

kram