Poison Ivy green eyes and twisted mind

Förändring, omstarter, förvirring, otäckt.
Ungefär så är det just nu.
Jag har haft tumultartade månader, i det tysta.
Jag har behövt vara en eremit.
Inte bara för min egen skull utan för alla runt mig.
För att jag ska börja fungera nån gång.

Får se hur det nya går, det är saker på gång.
Måendet varierar nu dag för dag, men det varierar iallafall. Det är ett gott tecken.

Mycket tankar, måste komma på saker. Och jag måste reda upp mig som det lilla garnnystan jag är. Hört allt detta förut tänker ni?
Jag förstår det, men jag har ännu inte gjort det fullt ut.
Jag har börjat men innan jag är klar så försöker jag gå vidare.

Just nu, trots all ångest över att jag gör andra besvikna så måste jag vara helt självisk.
För annars går det nog aldrig.
Ni kanske tycker att jag varit det hela tiden, men ack så fel ni har.
Mitt huvud är ständigt förgiftat av all ångest/panik/skam och dåligt samvete jag bara kan få till för att jag inte finns där för er.

Jag vet inte hur det ska gå, men jag måste ge mig den bästa chansen jag kan.
Och det är upp till mig, jag kan nog inte lägga ork på annat.
Orkar ni så var gärna kvar, jag älskar er.
Orkar ni inte så förstår jag.

De få människor jag orkar träffa, ibland, är människor som jag inte kan göra besvikna.
För vi lever på samma villkor, med insyn i hur det kan vara. Jag älskar dem, men det innebär inte att jag älskar er andra mindre.

Nu tog orden slut.... KRAM

Transformation, restarts, confusion, scary.
That's the deal right now.
It's been tumultuos months, in silence.
I've been an hermit, and that's what I've needed.
Not just for me, for everyone around me so I can begin to function again.

New things on the way, how I feel varies from day to day. But it varies anyway, that's good.
I have to be selfish right now to be altruistic later.
I've been thinking about all of you all the time all my life.
I have to let go of things to move on, just for now.

Out of words... HUGS