Inatt dog han, legenden... 50 år gammal.
Hjärtstillestånd.
Alltså, det känns bara helt konstigt i mig.
Min barndomsidol. Det är ju en sån person som bara ska finnas.
Förstår inte varför jag reagerar som jag gör. Jag har tyckt så synd om honom i allt.
Han har inte intresserat mig på många många år, men man måste ändå hålla med om att han sjöng otroligt.
Trodde verkligen att han skulle finnas länge till...
Nu skulle han ju göra sin enorma avskedskonsert. Turné fram till våren 2010 from 13 juli.
Jaha.. jag har verkligen svårt att förstå döden.
Det är så surrealistiskt för mig.
Rättare sagt, jag vill inte förstå. Död, sorg, det är sån smärta fortfarande.
Idag har varit en dag där hjärnan inte hängt med,cafémöte healing, glass och kvällsdopp i Sisjön.
Har börjat läst lite. Och måste bli bättre på att säga nej. Hur kan ett litet ord vara så svårt.
Jag måste ta kontakt med de som hört av sig, och säga NEJ. Just nu kan jag inte finnas där.
Jag kan inte planera för jag vet inte från dag till dag om jag orkar.
Jag måste säga nej, säga ifrån och ge mig själv all tid jag kan få.
Michael Jackson died tonight. 50 years old.
Cardiac arrest.
It just feels strange, he was my childhood idol.
He was one of those people who just must exist.
I don't understand my own reaction. I haven't cared about him for years.
I felt for him, and always thought he sang great.
Well... I don't understand death.
It's so surreal for me.
Or maybe, I don't want to understand death. Death, sorrow, it's still so painful for me.
My brain has been slightly off today, café meeting, icecream, an evening bath in a lake.
I've begun reading a bit. And I really have to learn to say no. How can such a small word be so hard to say.
I have to say no and give myself all the time I can get.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar