Dear Beloved

Kära älskade underbar!
Det här inlägget är till dig och bara till dig!
Du finns alltid där, du hjälper mig hur hemsk jag än är.
Du står ut med allt, du orkar fast varken du själv eller jag förstår hur.
Du gör mig glad när jag är ledsen, och försöker hålla dig lugn när jag är dum.
Tack för att du finns i mitt liv, för att jag får dela vardagen med dig!

Jag förstår att det är jobbigt och svårt. Oerhört svårt.
Det finns ingen jag hellre skulle vara med, och jag värdesätter dig verkligen.
Vill visa det ännu mer.

Tack för uppvaktningen idag. Fått en jättebra bok idag som handlar om Healing, och nag champa rökelse! Perfekt ju! Du låter mig tom elda det trots att du inte gillar lukten.
Jag väcktes av en söt T som sjöng för mig med en liten Beherit på armen som nog mest undrade vad som hände. Och ett fint paket!

Du är den bästiastiastastestiastialiskaste jag vet!
Du är mitt ljus!

Mitt hjärta T mår inte bra nu. Hans tarmsjukdom har kommit igång igen, och inte lite.
Jag är orolig, men vet inte hur jag ska visa det eller hjälpa till.
Han har ulcerös kolit, för er som inte vet vad det är så googla bara.
Han måste kolla upp det snart, (ja nilla han ska vi lovar) för det här går inte.
Det värsta är att jag säkert försämrat hans tillstånd med dåligt humör och dåliga matvanor.
Stress hjälper inte direkt till.

Jag vill bara berätta för hela världen att jag är sååå tacksam. Han är min klippa och löser allt.
Jag hoppas kunna återgälda allt snart.

ÄLSK!

Tack alla andra för fina sms och kort! Vad du är duktig Molly!!!

This is for my beloved boyfriend. He's always there for me. Even when I'm horrible and completely impossible he seems to have courage and strenght for both of us.
There are'nt words enough to describe what he means to me.

Today he congratulated me with song, present and a little chinchilla on his arm.
A wonderful way to wake up.
I got a book about Healing and Nag champa Incense.
And he even lets me burn it though he does'nt like the smell of it.

I'm worried now because he has an colon sickness that has become worse now again.
I don't now how to help him, but I want him to know how much he means to me.
The worst thing is that I'ts partly my fault that he's worse, with wrong food and stress.

So, I just want to say that I'm grateful and that I hope that I can repay everything one day.
He is the light of my world.

LOVE!

Remember the summer? No 3 Örebro kvinnersta

Ännu en del i sommarbildserien. Det här var i augusti.
Stoj hade precis försvunnit från oss. Men vi hade det ändå fint!
Jag E ,T och lillT var på kvinnerstadagarna. E höll på att få med sig en kanin hem =)
LillT hoppade länge länge i spindelmannen hoppborgen! Det var minsann kul.

Efter det så åkte vi och hälsade på E:s pappa som inte bor långt ifrån kvinnersta.
Solen sken och vi fick fika! Som ackompanjerades av att E dödade lite bin/getingar, därav tillbehöret vid kaffekoppen. E gillar INTE bin och getingar... men jag ska inte säga nåt, jag avskyr tvesjärtar.

LillT fick åka åkgräsklippare, och det var med lite skräckblandad förtjusning!
E:s pappas hund är en riktig mysis, Olle heter han.

Bilden längst ner i mitten var samma dag då vi åkte till mamma för att sprida Stojs aska.

Och i mitten till höger så är det en bild på mig och min Finnchipps hund Chip som är alldeles underbar. En laika. västsibirisk? tror ja. Jag minns aldrig. Vi hälsade på en sväng i Laxå innan vi åkte hemåt. Med massa mat i magen som vanligt när man träffar den familjen!

Bilden prick i mitten är en av E:s alla sovställen. Haha.. så trött var hon, kanske berodde på att det var ett litet frö i magen redan då!? måste varit precis då nån gång det sattes igång!

Längst ner till höger är min FINA! Som orkar.. massor och som alltid ställer upp. När han såg bilderna nu så sa han: Vilken mysig dag det där var! Och jag kan bara hålla med!

Mysiga augusti! Det var ändå en fin månad. Saknar E och lillT massor. Saknar sommaren!

Some pics from last summer. This is a series of pictures from last summer. Just to remember how much we really did, and how great it was. And to make me feel as summer is not that far away.

Ensam, Lonely

Jag känner mig så ensam... Jag vet att jag väljer det själv på något sätt, men det gör ändå så himla ont. Ovan är en bild på en söndergråten mig, och en vacker Stoj under den sista dagen i hans liv. Jag kan inte komma över hur hemskt det är. Att jag var tvungen att ge klartecken till att ta hans liv.

Jag undrar fortfarande om det hade gått att göra något. Idag har jag varit ett monster, arg, hungrig, ledsen och ENSAM.

Kan inte ens förklara för de som är närmast mig, det är svårt. Detta har inget med Stoj att göra, men saknaden av honom är också stark. Meningen? var är den? Nåväl, kanske ska sova några timmar till, lika bra.

Today is one of those days when I feel soo lonely. Though it's my own choice in a way it's really hard and it hurts. The picture above is of of me broken of crying for several hours and my beloved dog Stoj, on his last day of life.

I still miss him like hell, and wonder if something could have been done. If you wonder about it write me with you email and I'll tell you.

How I feel today do not have anything to do with Stoj though, I've been a monster. angry, hungry, sad, lonely. What is the point with everything. I think I'm going to sleep for a couple of more hours, just as good as anything

KOMA

Jag har nu i princip sovit sen vi kom hem från utställningen.
Vaken tid sen dess har jag spenderat med att äta och vara trött.
Ovan visas en bild på Beherit bakifrån..
Tycker att hon ser sådär lagom sur och besviken ut vilket passar med tanke på utställningsresultatet.

Hon kom på 5 plats, i en grupp av 5 chillor =/
Det var väl kanske inte så bra.
För er som inte är insatta (inklusive mig själv) så delas det ut poäng som baseras på 9 olika kriterier som handlar främst om päls, sedan kroppsform, huvud och allmänt intryck.
Man kan få 100 poäng som högst och Beherit fick 78.
Man får cert, vilket jag antar är förkortning för certifikat på 83 poäng om jag inte minns fel.
Cert är väl ett slags betyg på att ens chilla är riktigt fin.
Får man 3 cert på en chilla (varav en måste vara när den är vuxen) så blir den chinchillan champion.

Nåväl, nu ska detta inte hela inlägget bli en lektion i chilla utställning så vi avslutar där.

Det var en lååång dag. Allt som allt så tog det 9,5 timme... tomas var inte så nöjd..

Men jag träffade många goa människor där. Tvillingsystrarna T som var så vackra, söta och trevliga. Och väldigt olika trots att de såg ut som enäggstvillingar.
Och M som var jättetrevlig och rolig att prata med.
Och S som mest var hos danskarna som hon åkte med. Men söt och snäll verkar hon vara!

Och så vår U, vår fina goa uppfödare. Som har den bästa syn och hantering av djur jag vet.
Jag hade inte kunnat valt en bättre uppfödare. Hon månar verkligen om djuren!
Sen måste jag ju skriva: GRATTIS U. Hon fick cert på 6 av sina 8 chillor som hon hade med sig. Varav en av dem blev champion. Det är ju sjukt bra! Och de flesta var hennes egenuppfödda =)

Det jag kan säga alltsomallt om utställningen är att jag förstår att folk fastnar, det är spännande att se vem som vinner och så.
Och det är kul att träffa andra chilla intresserade, plus att man kan köpa bra saker med bra pris.

Sen så har jag lite negativa synpunkter också..
Jag gillar inte hur en del (alltså inte alla) hanterar chinchillorna.
De verkar se sina djur som ägodelar och inte som djur, som man älskar.
De håller chillorna i svansen, ibland länge för att de måste göra något annat med andra handen (som att flytta runt burar , stänga en bur, prata med nån etc) och innan de sätter ner dem i de små utställningsburarna så SKAKAR de av dom. Ungefär som när man skakar en matta fast givetvis inte lika hårt...

Och jag tycker att själva utställningen är human, men jag tycker att chillorna får sitta för länge i de små gallerburarna. Nu verkar de flesta ta det lugnt. Beherit var helt lugn. Men jag såg en del som verkade stressade och då skulle i allafall inte jag som ägare tycka att det var värt det.

Sen så gillar jag inte att man inte ska ha sand i djurens päls för att få bra poäng. Vilket innebär att de flesta tar bort sanden för sina chillor i 3 dagar eller mer innan utställning.
Tänk er själva att inte få duscha när ni vill.. det är elakt tycker jag =(

Och så tycker jag att det är konstigt att många kammar, borstar, tejpar (drar tejp över pälsen så att lös päls dras bort) för att få sina chillor så fina som möjligt.
För det första gillar väl inget djur att bli fasthållet, och chillorna är känsliga i sitt temperament och man måste ju hålla fast en chilla om man ska kamma det...

Sen så tycker jag att alla kunde skippa att ens göra något med sina chillor, då skulle man ju verkligen se bra kvalité eller inte..

Nog om det... Intressant var det. Nästa gång är i hallsberg. Nu i april!
Då måste jag ju nästan åka för att det är i min hemstad!
Men tveksam om vi ska ställa även om Beherit tog det bra.
Och iochmed att det är sååå många timmar dötid så kanske man kan säga till folk var det är och hälsa på lite vänner under tiden!

Beherit är i vilket fall världens sötaste! Det kan ingen utställning ta ifrån oss! Haha

Fredag igen...

Det har varit en tung vecka.. med lite kraft.. och lite ork.
Huvudvärk och sånt skoj har ju inte direkt hjälpt till.
Jag har samlat lite kraft.. imorgon, nej vänta IDAG (klockan är nu över 12) så ska vi på chinchilla utställning i Tenhult.

Vi ska ställa vår lilla Beherit. Mest för att se hur det är att ställa ut. Annars ville vi åka för att det ska bli roligt att se alla andra chillor och chilla ägare, samt för att handla lite bra att ha saker till bra priser som brukar finnas på utställningarna.

Vår uppfödare U ska med! Hon ska ställa hela 8 sötnosar! så det blir bilen full.

Jag vet inte hur jag ska orka träffa en massa människor.. jag orkar ju knappt prata i telefon.
Men jag ska skärpa mig. Gör nu i ordning mammas kycklingsallad med baconbitar och ris.
Blir nog bra!
Detta har ju varit tänkt sen länge, så jag visste ju inte att jag skulle må så här nu.
Tomas får sköta det mesta.
Jag är mest bara med och ska försöka hålla mig lugn!

Om ni undrar över bilden så är det jag och Beherit. Tomas har tagit bilden på oss.
Bilden är redigerad med ett verktyg jag hittade via nåns blogg. Minns inte vilken.
Det är ett program som en japansk kille gjort, den gör så att bilderna ser 100 år gamla ut.
Blir ju jättefint!
Testa själva:

http://labs.wanokoto.jp/olds

Så svårt..

Idag blev en tung dag, svår, mörk, jobbig.
Ifrågasättande, uppgivenhet, nervositet...
Jobbigt att känna sig liten och dum. Att känna sig hopplös.. (som en groda utan ben kram Kika)
Att inte bli trodd, att behöva försvara sig själv.

Oro i magen, nytt gult papper.. nya veckor av att inte veta.
Otäckt att vara tvungen att träffa människor.
TACK Z och B.. kan inte säga mer än jag är djupt tacksam.
Lite lättnad trots allt, men även ny oro.

När ska karusellen stanna, när tänder någon lyset?
Det är jobbigt att famla i mörker. Man får så mycket blåmärken av att gå in i saker.. (försök till att vara rolig..funkade? nej.. inte det ne..)

Sova? ja, det var ju ett tag sen.. ska sussa och hoppas att drömsömnen läker.
Älskar er alla!

GRATTIS Iris!!!

Denna dag för 2 år sedan så föddes vår älskade Iris.
Hon har bott hos 2 andra innan hon kom till oss!
Iris är en väldigt speciell chinchilla, hon har aldrig riktigt tyckt om människor hur goa de än varit.
Men jag tror hon bestämde sig för oss.

För att göra en lång historia kort så blev vi avrådda av vår uppfödare att ens titta på henne för att hon inte var någon bra första chilla och så berättade hon att hon inte tyckte om folk osv.
I princip alla andra chillor som min uppfödare har är jättegoa.
Men det är inte hon som fött upp Iris.

Men jag ville hälsa på alla som var till salu, och när jag fick Iris i mina händer så satt hon bara still i flera minuter och tittade på mig. Det hade aldrig hänt förut.
Efter en stund skuttade hon iväg, men så fort jag och T höll i nån annan chinchilla så kom hon fram till oss och tittade argt på oss. Som att hon ville säga: "Meh, vi har ju en deal! Ni ska ju välja mig"

Då var det kört, jag kunde inte ens titta på pojkarna sen för att jag var så kär i Iris.
När jag sen frågar vad hon heter så får jag en chock.. Iris "nothing but trouble" , min farmor hette Siri vilket är Iris baklänges.

Nu brukar hon sova innanför min tröja eller under täcket när jag ligger i soffan och tittar på tv.
Vi har kommit fram till att hon är autistisk, för hon vill inte att någon rör henne innan hon själv tar första steget, och hon hatar förändringrar. Om vi så lägger en pinne fel i buren så möblerar hon om under mycket pust och stön. Och så blir hon jättesur.

Vi älskar henne så! Vår lilla Råttis, Quasimodo, Rubinöga, suris..haha... Tack för att du valde oss. Och GRATTIS!

Remember the summer? No 2 Bohus fästning

Här kommer andra delen i min bildserie.
Det här var en spontantripp som jag T och Stoj tog.

Vi beslutade oss bara för att åka åt ett håll tills vi hittade något intressant.
När vi såg fästningen så visste vi att dit skulle vi.

Vi gick till informationen och frågade om hundar fick gå runt i fästningen, det fick dom.
Och dom fick vatten med =)

Han var så duktig vår lilla vovve... han gick i trappor och klättrade.
Neråt var trapporna så branta så T bar honom.

Det var fint.. vi bara stog långa stunder och tittade på utsikten....
Vi var nästan själva där...

Efteråt så åt vi varsin glass. Alla 3!
Efter att gått runt där och ätit glass så for vi vidare, och stannade vid en liten bondgård för att rasta Stoj. Där fanns det en runsten. En stor en.
Den var dock inne i en hästhage. Där 2 underbara hästar gick.
Så vackra...

När vi åkte hem så åt vi på en liten restaurang som hade uteservering så Stoj kunde ligga under bordet hos oss.

Jag saknar honom så att det gör ont... jag älskar månaderna vi fick, som en liten familj tillsammans. Stoj blev så kär i T, och det var ömsesidigt.
Jag har nog aldrig sett Stoj så glad som när vi gick och mötte T när han slutade jobbet.
Han studsa och gnällde och skällde och viftade på sin lilla knorr så man trodde att den skulle gå av...

Aj aj.. det gör fortfarande alldeles för ont i hjärtat. Kärlek och saknad..
Och underbar sommar.

Hello Cupcakes!

Dessa godingar gjordes också för länge sen och korten har bara legat i mobilen.
Jag och 3 av mina systerdöttrar gjorde dessa.

Det är chilli/choklad muffins med illrosa cream-cheese topping och söta Hello Kitty marschmallow godisar med kristyr detaljer!
Inte så bra kort, men för att vara mobilkort så får de väl duga!

Detta var mitt första försök till "seriösa" cupcakes. Jag har gjort 2 satser till.
Varav jag bara har bild på en av dem.

Jag letar och letar efter något att förgylla min vardag med, något att brinna för om så bara för ett tag.
Jag har alltid sagt att jag är värdelös på att baka, men jag måste faktiskt säga att jag tycker ändå att jag gör goda muffins.

Jag ska försöka köpa sockerpasta (sugarpaste) infärgningsfärger till pastan, glitter, metallfärger, sockerblommor, sprits tillbehör, fina muffinsformar. Hela kittet.
Men lite i taget för det är så attans dyrt.

Sen ska jag baka till mig själv och nära och kära när jag orkar och har lust.
Och FOTA! jag önskar att jag hade en digital systemkamera =(
Detta ser jag fram emot, äntligen.. något litet att se fram emot.

Beställer allt på nätet, för jag klarar inte av att gå ut ännu...
Ska lägga in bilder på de andra muffinsen någon annan dag!
Kram!

Elle-galan

Bilderna ovan är i kronologisk ordning

Lite sent jag vet, men jag var på elle-galan med min vän M som hade fått tag i biljetter!
Det var spännande, och gott.Maten var helt underbar.
Mat och fri dryck under kvällen ingick alltså i priset.
Absolut var en av sponsorerna så man fick dricka vodka drinkar bäst man ville!

Jag är ingen sån person som blir "starstrucked" så jag vet faktiskt inte om det var många kändisar där, och de jag kände igen har jag ingen lust att nämna för de är bara människor som oss andra.
Men det var intressant att betrakta alla ytliga människor.

Alla pinsamma människor.För mig var det mest fula människor där, folk som inte har något direkt personlighet, som inte har bra värderingar och som inte har något vettigt att säga.
Det var många "uppmärksamhetssökare" och dom tycker jag synd om...

Sen fick man en "goodiebag" som skulle vara spektakulär, så gick då ryktena innan i allafall.Den var helt ok. Man fick ett packe ljus, en produkt från Decléor, ett läppglans från I.D, en provkärning av en bil i stockholmsområdet, 2 specialdesignade armband från HM, kaffe, produkter från Kerastase och givetvis en Elle tidning. Jag tror det var allt, jag minns inte riktigt.

Det var intressant, och det var kul att vara där med M.
Modevisningarna var riktigt kul att se!!!Tillställningen var på Grand Hotel i Hufvudstaden!

Vi bodde på ett litet hotell, en båt som heter Mälardrottningen.Och där byggde de om, så vi höll på att först få bo i ett rum där stolarna låg uppstaplade på sängarna och det knappt fanns något golv.Frukosten var jättefin, det var mycket att välja på och riktigt gott!

Och dagen därpå shoppade vi och träffade en annan underbar vän och lunchade!Vi gick på affären Beyond Retro. En fantastisk second hand butik som jag kunde stannat i för alltid. Den finns nu i Götet också. Ska dit så fort ork infinner sig.Så det var en lyckad helg, men det var det första jag orkat göra på länge och var SLUT efter det.

TACK M för att du ordnade allt såå bra!

Bepärlad Trottoar

(titeln på detta inlägg kommer inte vara med i vm i korrekt svenska)

Dessa bilder är tagna med mobilen.. och även dessa togs för länge länge sen.
De sitter på undersidan/baksidan av en trapp vid wieselgrensplatsen.

Jag tycker att det är extra roligt av konstnären ifråga att för det första pärla ett ord som trottoar(sidewalk, men det kanske har någon betydelse för personen ifråga) och för det andra att då INTE sätta den på just en trottoar.

Som att man omformaterar samhället.
Tänk om jag skulle göra små klisterlappar och sätta på saker i affären. Typ på en apelsin så står det: Päron.
Och på pastan så står det: Ris.

Det blir extra markant när det är saker som ändå är nära varann!
Kanske vore ett projekt för mig... Hmm..

Ja denna gatukonst sitter ännu kvar såvittjagvet.
Fast jag har ju inte riktigt lämnat lägenheten på länge så jag kan ju inte vara säker...

Lunchbag Art

En del människor alltså..
Påsen ovan är målad av en pappa som målar sina barns lunchpåsar .... varje dag!!??
Titta på hans sida nedan, det är värt en titt!!!
http://lunchbagart.tumblr.com/page/1

Jag kan inte ens tänka mig att orka vara förälder...
Jag orkar ingenting nu, så jag blir helt överväldigad av att folk hinner och orkar så mycket varje dag...

Å andra sidan så uppskattar jag det underbara i "vardagskonst".. slit och släng konst.
Jag har egentligen svårt för sånt.. att kasta fina saker.. *ryser lite*.
Men jag tror att jag måste lära mig. Samma sak med folk som målar underbar konstverk på gator, eller gör sandstatyer på stranden.. det försvinner ju.. men det är något speciellt med sån konst.. Man ska nog spara mer på intryck än på saker.

Slutsats: Ja gillart!

Fint skräp

Lite gatukonst som legat i mobilen i evigheter.

Detta är en papperskorg vid vår spårvagnshållplats.

Någon ansåg att skräpet borde ha ett värdigare och med en spetsmönstrad plasttablett från indiska och spray färg i högsta hugg så gjordes denna och en på andra sidan spåret fina. (Den andra var grön med rosa spets)

Jag tycker att de borde fått betalt av göteborgs kommun.. Jag blir glad av sånt pynt!

Bow down for a genious

Vi såg honom live på konserthuset här i göteborg..

En trasig själ, stark, liten, stor... så mycket känsla, tajming..

Jag tror inte alla kan uppskatta det.. inte än.. tror att många har svårt att förstå.. men det kommer. Han kommer antagligen bli utnämnd till geni efter sin död eller nåt...

Jag grät, och jag gråter om och om igen... Är det någon som hittar I himlen eller Creep (radiohead cover) när Wadling sjunger live så säg till!

Han rör upp så mycket inom mig så det är svårt att förstå.. han talar till varje nerv, till allt trasigt. Allt det där som sliter och river inom mig. Han sjunger så rätt, men kanske fel för vissa. Han är så medveten, men bryr sig inte alls. Han bryr sig för mycket kanske...

Det finns INTE ord för att förklara hur märktigt det är. Jag ber er att lyssna, inte en gång utan många. Det här är ingen enkel skitradiopop.. inget lättsmält. Hade det varit litteratur vi pratat om så är detta INTE Liza Marklund, det är inte Jan Guillo eller nån liten 20 årig nippertippa som skrivit nåt inne.. nåt lättsmält.. detta är Illiaden och Odyssen, detta är Dostojevskis samlade verk. Vissa saker förstår man inte direkt.. det är svårt, man kan inte greppa det på en gång.. Man behöver läsa det om och om igen för att förstå allt... och ju mer man läser... desto mer fastnar man. Freddie Wadling är inte lättläst... fast för mig så sjunger han rakt in i min själ.

Han är som en maträtt som smakar lite konstigt först när man tar första tuggan.. men ju mer man äter så inser man att man bara vill ha mer, och mer och mer.....

Hemsk.......

Jag är hemsk... elak... dum...
Jag är ingen bra vän, syster, dotter, flickvän, moster ...inget bra nåt alls....

Jag vill säga tack... till er som ställer upp och orkar. och förlåt för att jag inte finns där...
(det finns ingen ordning bara skriver upp alla på rad)

Tomas
Solmaz
Josse
Elin
Helén
Zara
Baxel
Mamma
Anna-Maria
Pernilla (sis)
Nillano
Kika
Minna
Ingegerd
Janne
Jojjo
Karin
Sara
Malin
Cicci
Sandra
Micke
Beccis
Cajsa
My
Max
Måns
Molly
Emma
Emmelie
Mina

Jag tänker på er alla... en del av er hela tiden..
Det finns inga ord för allt... allt jag känner..
Just nu är det mest förvirring, trötthet, mörker och ont!
Allt löser sig.. som man säger.

Beloved Fluffbolls!!

Iris


Ilsa


Uppifrån: Iris, Ilsa, Beherit


Beherit

De är så fina.. så goa...De är det enda jag orkar med nu...

glömmer allt.. och orkar inte något alls..

Men jag orkar med mina tjejer...
Mina små chillor!bajsmaskinerna heh

Jag kan ibland sakna Stoj något så enormt för att de får mig att tänka på honom.. de har inte ersatt honom.. det kan ingen göra..

Men de har en annan plats i mitt hjärta! Och de lyser upp i mörkret...