Jag känner mig så ensam... Jag vet att jag väljer det själv på något sätt, men det gör ändå så himla ont. Ovan är en bild på en söndergråten mig, och en vacker Stoj under den sista dagen i hans liv. Jag kan inte komma över hur hemskt det är. Att jag var tvungen att ge klartecken till att ta hans liv.
Jag undrar fortfarande om det hade gått att göra något. Idag har jag varit ett monster, arg, hungrig, ledsen och ENSAM.
Kan inte ens förklara för de som är närmast mig, det är svårt. Detta har inget med Stoj att göra, men saknaden av honom är också stark. Meningen? var är den? Nåväl, kanske ska sova några timmar till, lika bra.
Today is one of those days when I feel soo lonely. Though it's my own choice in a way it's really hard and it hurts. The picture above is of of me broken of crying for several hours and my beloved dog Stoj, on his last day of life.
I still miss him like hell, and wonder if something could have been done. If you wonder about it write me with you email and I'll tell you.
How I feel today do not have anything to do with Stoj though, I've been a monster. angry, hungry, sad, lonely. What is the point with everything. I think I'm going to sleep for a couple of more hours, just as good as anything
1 kommentar:
*en liten tanke*
Du är inte ensam. Kanske fysiskt men inte pa riktigt. Jag tänker pa dig och finns med dig i mina tankar. Stoj finns ocksa där. Jag tror pa en himmel och jag tror pa skyddänglar. Jag tror att Stoj ser dig, älskar dig och att Stoj är din ängel!
Kram Karin
Skicka en kommentar